Christian Engvall

Att välja rätt datatyper för sina kolumner är viktigt när man designar en databas för att slippa ändra dom senare och för att en stor databas inte ska bli onödigt seg. Det kan t.ex innebära:

Se till att använda den datatypen som använder minst utrymme. T.ex en int istället för bigint ifall man vet att man inte kommer behöva en bigint i framtiden.

Använd inte en datatyp du vet kommer behövas ändras i framtiden vilket ökar utvecklingstid och serverns workload.

Använd inte datetime och smalldatetime om du använder en MSSQL2008databas. använd istället  date och time eller datetime2 då de andra tar mer utrymme.

Använd bara float eller real ifall decimal inte räcker till.

Dokumentation datatyper för mssql och mysql

Kolla in datatyperna för mysql och Mssql för att se hur mycket utrymme varje datatyp använder. De ger även mer specifika tips om de olika databasernas best practices vid val av datatyp.

Behövde i dagarna xml-serialisera och deserialisera ett dictionary för att spara information på disk. Lösningen blev Adar Wesleys SerializableDictionary. När filerna är inkluderade i projektet går det använda Serializable Dictionary såhär:

Kodexempel serialisering och deserialisering av dictionary

/// <summary>
/// Loads a Serializable dictionary which holds a saved values
/// </summary>
private void LoadExistingFile()
{
    SerializableDictionary<string, int> data = new SerializableDictionary<string, int>();
    if (File.Exists("file.xml"))
    {
        XmlSerializer s = new XmlSerializer(typeof(SerializableDictionary<string, int>));
        using (StreamReader sr = new StreamReader("file.xml"))
        {
            data = s.Deserialize(sr) as SerializableDictionary<string, int>;
        }
    }
}
/// <summary>
/// Saves existing KeyValuePairs to disc
/// </summary>
private void SaveDictionaryToDisc()
{
    SerializableDictionary<string, int> data = new SerializableDictionary<string, int>();
    XmlSerializer s = new XmlSerializer(typeof(SerializableDictionary<string, int>));
    using (StreamWriter sw = new StreamWriter("file.xml"))
    {
        s.Serialize(sw, data);
    }
}

Gästbloggning på Webbsäkerhet

Jag fortsätter att gästblogga på webbsäkerhet.se, denna gången om att skydda sina användare ifrån cooke-theft via xss genom att använga sig av HttpOnly.

Gästblogginlägg

Gästbloggade i veckan på webbsäkerhet.se om cross site scripting och mvc, gå gärna över dit och läs inlägget!

Cross-site request forgery, även kallat CSRF och XSRF, är ett sätt att lura en användare att utföra saker den inte vill göra. T.ex kan någon ha postat följande som en kommentar på en sida som en inloggad användare går in på:

<img src="http://forumsite.com/?action=logout" />

Resultatet kommer bli att användaren loggas ut varje gång han går in på sidan och inte förstår varför då en GET-request gjordes mot http://forumsite.com/?action=logout. Detta är en ganska ofarlig handling men tekniken kan användas för andra saker så som att komma över användarnamn och lösenord vilket Johan Rydberg Möller har som exempel på webbsäkerhet.se. Jag läste hans inlägg om Cross Site request forgery där han visade PHP-kod för att motverka ett sådant försök att stjäla information och jag tänkte dra mitt strå till stacken och visa hur man gör samma kontroll i ASP.NET MVC:

AntiForgeryToken

Lägg in en AntiForgeryToken med hjälp av <%=Html.AntiForgeryToken()%> så att formuläret ser ut något likande detta:

    <% using (Html.BeginForm()){ %>
        <%=Html.AntiForgeryToken()%>
        Username: <%: Html.TextBox("username") %>
        Password: <%: Html.TextBox("password") %>
        <input type="submit" value="login" />
    <%} %>

I ActionResultet som tar emot postningen från formuläret läggs Action Filtret [ValidateAntiForgeryToken] till:

[HttpPost]
[ValidateAntiForgeryToken]
public ActionResult Index(FormCollection formValues)
{
    return View();
}

Tas <%=Html.AntiForgeryToken()%> bort ifrån formuläret kommer det inte att gå att posta.

läs mer på CSRF på cgisecurity.com